Krönikor
2006-08-06, Göteborg
EM-loppet 5 augusti 2006!
Av Daniel Boman
Fjärde och sista EM-loppet, var just som de andra tre loppen. Solen gillar vist Göteborg när alla löpare skall ta sig runt vår fina stad. På vägen till Ullevi denna strålande lördag, stod kvicksilvret på hela 28 grader och molnen vägrade visa sig. En ordentlig utmaning så här innan eller kanske efter semestrarna, men en chans att få vara med och känna hur det verkligen känns att springa in på Ullevi som en vinnare.
Detta sista EM-lopp är ju framför allt ett genrep för alla de hundratals, tusentals volontärer som skall vara med och förgylla EM i friidrott 2006 och det är även just denna bana som kommer stå för motståndet under EM i maraton en vecka senare.
Denna dag var precis som alla andra tävlings dagar, nervositeten var på topp och känslan av att träningen och formen inte var vad den borde vara fanns naturligtvis med den också. Men sanningen är just den att kroppen inte har varit på topp sedan Stockholm maraton, men springa kan man väl ändå göra och vi fick ju ett test lopp genom att springa Varbergs loppet på samma distans för några veckor sedan. Målet var fast och klart, skulle ta mig runt på någonstans mellan 39:00 och 40:00 minuter och genom det slå mitt gamla EM-lopps tid för två år sedan och tiden från Varbergs loppet.
Bröderna Boman samlades hela 1.5 timmar innan starten och redan här började en intensiv tävlan mot klockan och värmen, skuggan var en eftertraktat betingelse och alla ville komma åt denna kylande kamrat i ett kokande Ullevi.
Vi hade redan från början sagt att vi ville stå långt fram, i ett löpar jippo som detta krävs det att man står långt fram även om man inte sattsar på att vinna. Så när vi endast hade 10 meter fram till startlinjen, stannade vi för att invänta startskottet.
Starten gick och med en rasande temp stack vi alla i väg, tror nog inte att jag var ensam med tanken om att man snart skulle vara tillbaka på samma ställe fast med 10.5 km i benen. Första biten upp mot Götaplatsen var en skön tur, platt och med en svag bris mot sig. Fram till Vasaallén var då alla positioner skulle tas. Såg att både Klas och Jesper låg 30 meter framför mig, men kände redan då att jag inte orkade öka mer, så beslutade mig snabbt att stanna kvar i samma temp och bara försöka ”döda” några kilometer innan jag försökte satsa lite extra.
På väg upp mot handels och strax innan första vätska stationen (3km) började energin att ta slut, så tog en kopp sportdryck och ett glasvatten över huvudet. Detta var en chock, iskallt vatten över ett kokande huvud fick mig att rysa och genast insåg jag hur stor del av prestationen solen skulle ha.
Vägen ner mot Järntorget var en långsam sluttning och tiden var nu inne för återhämtning och vetskapen om att man snart var inne på sista delen av loppet. 5 kilometer skylten sprang jag förbi på runt 18 minuter, kanske lite väl snabbt? Men såg att Klas hade gett sig så tog chansen att springa om. (För en sådan chans för man inte ofta)
Korsningen över till Rosenlund fick jag ta emot heja rop från Gunnar Olsson och det stärkte mig lite, man får ju inte se klen ut. Nu väntade den jobbigaste biten utmed den 10.5 km långa banan, man skulle förbi Operan för att sedan springa tillbaka. Det är alltid tungt att behöva se löpare som löper emot en, med vetskapen om att man själv samma väg skall ”vandra”.
Här kom min chans, det var här efter ca 8 kilometer som loppet och mål tiden kommer att avgöras. Försökte trycka på, värmen var inte längre ett lika stor problem. Men en strupe som var lika torr och rasligt som ett 80 sandpapper manade jag benen till kamp, publik stödet var fantastiskt och underbart.
Tillslut så höjde sig Ullevi sig åter, målet var nära och snart så fick man svalka av sig. Men vägen dit har aldrig känts så lång, måste hålla med Jesper om att den sista biten som skulle ha varit ca 530meter kan omöjligen vara korrekt?
Men hur som helst så kom jag till slut i mål och kände mig som en vinnare, det skall bli ännu roligare att se männen och kvinnorna på lördag och söndag när de kämpar om Europa guldet i Marathon, fattar inte hur de kan springa så snabbt!
Hur som helst, en stor eloge till alla som har varit delaktiga i EM-loppet och dess 4 lopp, detta löp lopp var helt underbart och tur var det väl att vi trampade oss framåt i startledet! Har hört vissa som hade stora problem med att få vätska och trängsel ut med banan.
Tack!
Ps,
Stort grattis till Jesper till din strålande tid!
Och sedan ett tack till EM-loppets organisation, för ett fin fint lopp!
Ds,
Inga kommentarer…