Krönikor
2006-12-02, Lisbon Marathon, Lissabon
Lördag - Dagen innan loppet
Av Jonas Boman
Lördag är det när alarmet ringer på morgonen.
Första man i skaran vaknar och känner hur hotellrummet är lika kallt och fuktigt som ett kylskåp. Fönstret stod öppet, och under natten har det regnat avsevärt. Efter 45 minuter med morgonritual klär vi på oss kalla, och fuktiga.
Vi ber ohyffsat hotellpersonalen om skålar till den musli vi köpte under gårdagen, i ett försök att komplettera frukosten till ett mer mättande resultat.
Vi hade bestämt oss för att efter frukosten undersöka slottet "Castelo de Sao Jorge", eller som det på svenska heter; Sankt Görans slott.
Tunnelbanan till Baxia, vilket i runda slängar betyder ´downtown´, tar blott sex minuter. Vi måste springa på en hal gata för att hinna med spårvagn 28, fin men förlegad teknik. Den gamla spårvagnen kämpar trött upp för en brant backe, som vi numera är vana vid att försöka bemästra per fot.
Väl uppe på toppen, innanför den yttersta muren, finner man en magnifik utsikt över hela Lissabons kuststräcka. Mest imponerande är den gamla arkitekturen som fortfarande präglar denna fina stad.
Daniel blir tämligen besviken när slottet endast består av en stenfasad, och Daniel är orolig över var alla soldater egentligen bodde. Det nämns även någon gång under rundvandringen över hur fuktig man måste varit, då man på den tiden då slottet fortfarande stod i givakt, beklädd endast i "läderkalsong och fårskinn".
Väl tillbaka nere i staden fikade vi på ett minst sagt centralt placerat café. Bekväma priser stod emot Daniels anklagande omdöme över att han blivit pålurad fiskbakelser. Vi passade på att shoppa lite på moderiktiga Zara innan vi tog tunnelbanan hem.
Lissabons motsvarighet till Hemköp heter El Corte Inglés. Förutom att all frukt är inplastad kan man inget ont säga om affären. En välsorterad fiskdisk, med både levande och färdigkokt fisk och skaldjur sprider sin arom precis efter man gått förbi fruktavdelningen. Flera akvarium med humrar, mystiska kräftor och languster får bemöta Daniel och Stefans lekfullhet när man smider onda tankar att försöka mata djuren. Tyvärr förklarar den vänliga fiskdamen att de inte äter kokt föda, utan måste bli matad levande sådan. Om det inte vore för upplysningen hade nog Daniel och Stefan hejat på medan en langust var i fart med att slakta en stackars död fisk, och vilken underhållning därefter!
Annars har vi inte gjort av med så mycket energi, mest intagit så mycket istället, och trycka i oss så mycket vatten som möjligt för att minska pinan som väntas till morgondagen.
Nu är klockan 18.00 och vi skall snart ta oss till Hotell Barcelona, för resans Pastaparty! Här vi skall trycka i oss ännu mera mat, utöver de fyra vi redan hunnit med. För att sticka ut extra mycket bär vi givetvis Sverigedräkten.
Inga kommentarer…