Krönikor
2009-05-31, Stockholm Marathon, Stockholm
Varför springer man egentligen en marathon?
Av Jonas Boman
… var min tanke efter att jag kommit i mål.
Det gjorde ont nästan överallt, jag skakade, ville spy, och fick panik så jag inte visste vart jag skulle ta vägen utan yrade runt i målområdet.
De andra som gått i mål gick runt och åt sina korvar med bröd och drack folkölen de fått efter målgång och jag tänkte bara "vilka jävla idioter".
Men nu efteråt; Jag klarade det!
Jag sprang (nästan hela tiden) hela 42.2km på under fyra timmar och detta utan något tretimmars löppass.
Nu är tankarna snarare NÄR nästa maratonlopp blir hellre än OM. Och då ska jag tränat lite mer.
Nu i sommar satsar jag på att sätta personbästa på 10km och halvmaraton. Jag är nog bättre på de distanserna, just nu iaf.
Vi ses i träningsspåren framöver!
2009-06-12 15:53:41 Daniel
Bra gjort Jonas, mycket mycket bra. Skönt att ha två bröder med mig i marathon träsket..